Jag sitter i ett plan i en av de hårda flystolarna på väg till min gammel faster som bor långt ifrån Sverige. Just nu korsar vi ett hav. Det regnar, åskar, blixtrar och blåser. Bredvid mig sitter en underlig dam full i halsband, armband och massor utav ringar i öronen och märkliga kläder, att hon har en stor turban på huvudet vet jag inte varför , jag tycker bara att hon ser löjlig ut med allt tingel-tangel och den där turbanen.
Damen sitter och pratar för sig själv om att, snart,snart olyckan kommer att ske, snart, snart… Och sen en massa mummel. Plötsligt skakar planet till, några skriker men tystnar snart då flygvärdinnans röst hörs i högtalarna, hon pratar fortfarande med sin lugna robotröst och hon säger:
– För säkerhetens skull vill vi att ni sätter på er säkerhetsbältena på grund av det dåliga vädret. Syrgasmaskerna kommer vi strax att släppa ner och ber er därför att också sätta på er dom.
Rädslan kommer krypande för nu brakar det inte bara till det smäller också, jag kollar ut och nu får jag panik, planet har förlorat en vinge, där vingen satt brinner det och planet faller i en rasande fart ner,ner,ner. Jag tänker: blunda Zabina, blunda! Titta inte! Titta inte mot din egen död! Det brakar än en gång och nu tittar jag eftersom att det kommer en förskräcklig kyla, planet har gått av på mitten. Sen får jag någonting i huvudet, det rinner något rött över vänsteröga och det sista jag minns är lukten av handsprit och blodsmak i munnen, sen förlorar jag medvetandet.