Jag går närmare huset och ska precis knacka på när någon säger med väsande röst:
-Vad gör du här? Vem är du?
Jag vänder mig om och där står någon väldigt väldigt smal människa som är cirka en och sjuttio lång han håller i en yxa och jag är väldigt rädd när han plötsligt skriker :
– Du ska dö om du inte berättar vem du är!

Jag skriker utav rädsla och jag springer men hinner inte långt förrän jag blir uppslängd på mannen med yxans axel (antagligen) och han går in i stugan, slänger ner mig i soffan och då ser jag att han har snälla bruna ögon, en för stor hawaii-skjorta, svarta badskjorts och ett par Vans med flamingo mönster, ovanpå det långa rufsiga håret sitter en svart och vit rutig men mycket lortig keps.
Han säger:
Förlåt för att jag skrämde dig jag trodde att det var en kannibal eller något, förresten så heter jag Manne. Vem är du?
Jag stammar till svar:
-Öhh jag heter.. Heter Zzzabina.
– Jasså, Zabina varför är du här?.
– Jag har varit med om en flygkrasch och jag antar att du också har det?
– Nej jag var ute och seglade med min familj men de överlevde inte, vill helst inte prata om det.
– Jaha okej. Hur gammal är du?
– 16 och du?
– 13.
– Förresten vill du ha en mango? Frågar Manne
Jag tackar ja och medans han är borta kommer det en liten apa springande mot mig med vassa tänder och det låter som att den skriker, sedan tar den ett språng och landar på mitt huvud, den börjar bita i mitt öra och jag skriker, Manne kommer tillbaka och blir förfärad!
– Men herregud St:Bernard! Sluta upp att bita i Zabinas öra hon är ingen fiende!! Han tar bort apan från mitt öra och jag känner hur det blöder. Jag får en handduk och hör hur Manne mumlar förlåt sedan går han och är borta typ en halvtimme, sedan kommer han tillbaka med ett rivmärken på ena kinden. Han säger förlåt en gång till och berättar att apan St:Bernard inte är helt tam än.
Jag känner hur jag är på väg att somna så jag frågar Manne om han har en extra sovplats, medan han fixar med min sovplats lyckas jag somna innan jag ens har lagt mig så jag tillbringar natten i soffan istället